Förklädet: återkomsten

Jag vet inte. Nu är det snart slut, jag räknar dagar till ledighet jag inte har. Skola värvat med bokrea är inte alltför uppiggande och optimismen är abstrakt.

I tre dagars tid har jag nu varit till allmän beskådning. Mitt gula förkläde förlänger många människors liv, dock är inte mitt ett utav dem. Jag vet inte varför vi år efter år ska envisas med dessa gula beklädnader. Fallet är följande: de gula skjortorna räcker inte till. För ja, det finns skjortor där "I love bokrea" står på ryggen. Det var när jag efter att maniskt ha mumlat "RMI" (rätt mental inställning) gått ned till Bokia efter skolan i tisdags som jag i den sanna positiva andan jag besitter frågade om det inte fanns fler skjortor. Min boss utbrister lagom förskräckt när hon inser att sådan är verkligheten, men sansar sig, återgår till tankeverksamheten och inser att hon har förkläden. "Ännu bättre".

Nu är inte heller verkligheten bättre än sådan att jag blivit utsedd till årets publikattraktion i Ulricehamn, uppskattningsvis har fem personer varit inne på Bokia och förlängt sina liv under dessa dagar. Och inte är det för att de köpt någon nyttig bok - utan av den anledningen att ett gott skratt förlänger livet. Mitt förkläde gynnar livet. Johanna aka Laurs ansåg att det behövde förevigas.

Idag blev jag även erbjuden att prismärkas - med nedsatt pris.

Så vad har jag mer lyckats med under veckan så här långt:

- Sabba ett tillgodokvitto
- Stänga av en kassa
- Misslyckats tolka en gammal dams oerhört simpla anteckningar
- Räkna fel på 64,50 minus 60,50
- Ta fel på namn och skapa panik i källaren
- Inse att jag pratar alldeles för mycket med mig själv

Hemskt positivt är dock att jag inte låst inne mig själv på toaletten - än.